Veronica

Vaknade i morse, seg och trött som vanligt. Men det gick över fort när jag tittade ut genom fönstret och upptäckte att det snöade! Inte lite heller, utan stora, riktiga "jul-snöflingor"! Snabbt på med jeans, tröja och jacka och så sprang vi ut! Med leenden som sträckte sig från ena örat till det andra spenderade vi en stund i vintervädret innan det blev kallt och vi gick in för att dricka varm choklad. Mysigt! Jag blir aldrig för gammal för snö!!

Att shoppa på egen hand i Tyskland är roligt. Eller ja, snarare roligt för alla andra utom för mig själv. Personalen i affärer måste tro att jag är dum i huvudet. Eftersom jag oftast inte förstår exakt vad de säger, reagerar jag inte alltid då jag inte uppmärksammar att de pratar med mig. Och när jag väl ska betala eller vad det nu är, orkar jag inte varje gång förklara att jag inte kan prata tyska. För det resulterar ofta i tystnad och lättade uttryck när jag går därifrån. Så i stället försöker jag svara så gott jag kan på tyska. Hur rätt det sedan blir vet jag inte... Så jag kan föreställa mig hur dumt det måste verka när jag antingen inte reagerar, reagerar på fel sätt, eller svarar med några få stavelser. Men men, vad gör man...? Det är ju kul om man kan roa någon. Och det är faktiskt ganska kul för mig också. Nästa gång kanske jag har lärt mig några fler ord! Och jag kan alltid ha roligt åt deras reaktioner! Och om inte annat så är det i alla fall skönt att inte behöva bry mig om vad folk tycker om mig. Det är redan försent.

Lämnade stress och måsten för att hälsa på vänner i Tyskland. Pluggas måste det ju ändå, men det är roligt att få sitta på ett annat universitet, på ett annat bibliotek. Utsikten består här av hela staden, med vackra slott och gamla byggnader, och med höstfärgade vinplanteringar i bakgrunden. Dessa besöktes också i helgen på närmare håll, då vi gjorde en cykeltur. Sol och fint väder var det. Men, kullar med vinplanteringar medför också ändlösa uppförsbackar, som med en cykel utan växlar känns ordentligt.

Tyskland är ett land som jag verkligen tycker om, och efter ett antal besök känns det lite som hemma när jag kommer hit. Hur det nu fungerar eftersom jag inte ens förstår språket... Stor del i det har ju förstås vännerna här, men det finns många saker som jag gärna skulle vilja ta med hem till Örebro. Billig mat på universitetet är en, de långa öppettiderna när man går ut en annan... Det är inte alltid perfekt att ha förfest innan åtta när man knappt ens avlutat det man gjort under dagen, och att behöva gå hem tidigare än jag går och lägger mig vid en kritisk tenta-plugg dag. Men trots min entusiasm över detta, märktes det att jag inte är van. Vid elva var det enbart jag som började få bråttom att komma iväg, och när klockan började närma sig halv fyra var det i princip enbart jag som var trött. Men jag antar att inget är perfekt...

Idag fick jag en liten paus. Mamma kom och hälsade på och skämde bort mig! Vi gick på stan, och hon bjöd mig på mat och bio. Det blev Mamma Mia, och trots att jag redan sett den var den lika bra igen. Väldigt mycket "må-bra-film"! Bättre timing än så kan jag väl inte få... Insåg däremot att jag borde ordna en massa saker, eftersom jag åker till Tyskland i morgon. Det blir säkert en lång natt i natt...

Med tusen och en saker att göra mest hela tiden är det inte alltid lätt att hålla reda på allt som ska göras. Visst, det finns kalendrar, som jag faktiskt använder, men där skrivs ju bara "stora och viktiga" saker upp. Alla de andra små sakerna är det inte lika enkelt att komma ihåg. Och oftast hinner jag inte heller med allt. Trots stor erfarenhet av detta kan jag inte låta bli att hitta på fler saker att göra. Det finns ju så mycket roligt! Ledighet, vad är det? Men ibland inser jag att ledighet faktiskt är något jag borde prova ibland. Det gjorde jag i helgen, och det resulterade i något som inte är en helt vanlig upplevelse för mig: jag är inte stressad, och hann då med mer än vanligt. Kankse finns det alltså en poäng med pauser? Jag tror jag skulle behöva en ordentlig nu. För även om jag inte är stressad känns det mesta ganska tungt och entusiasmen sviktar. Men men, det får jag väl ta senare. För att hålla reda på allt, och att dessutom hinna med det, är en konst. En konst som inte jag behärskar.

Japp. Nu är det så. Jag kunde inte längre låta bli att skaffa en blogg, så här har ni den! Det kanske är lite konstigt att det första inlägget kommer när klockan är över två på natten en vanlig söndagkväll. Men men, så blir det när man sover för länge och inte alls är trött nu! Just nu känns det bra, och det finns massor att göra. Men är inte lika säker på att jag är lika glad när klockan ringer om några timmar... I alla fall... Kul att ni hittat till min blogg!