Veronica

Lördagen var en alldeles underbar dag! Först solning med vännerna, sen gemensamt matinköp på Willys inför kvällens grillning. Efter mycket goda grillspett (som hade varit ännu lite godare om vi hade lyckats bättre med köttet...) blev det utgång på Frimis. Roligare än på länge, med trevligt sällskap, mycket folk och sommarvärme. Bättre än så kan en lördag i juni inte vara! Tack allihopa!

Jag har haft semester. I Södertälje, Bollnäs, Örebro och Olshammar. En underbar vecka, med så mycket sommar det bara kan bli!

... visade termometern på Stortorget när jag slutade jobba ikväll. Livet är underbart!

Av någon konstig anledning går tiden alltid alldeles för fort, och vi träffas alldeles för sällan. Men nu i veckan lyckades vi i alla fall passa in fyra fyllda scheman och fick en kväll tillsammans! Så tillsammans med lite mat, vin, sommar och värme blev kvällen som vanligt alldeles perfekt! Bjuder på lite bilder på allmän begäran!

Vad gör man när man inte kan sova och funderar för mycket? Jo, försöker få tiden att gå genom musik och bloggande... Här är i alla fall en mycket tänkvärd låt, som jag tycker om att lyssna på ibland då den ofta träffar mitt i prick och påminner om en del viktiga saker.

... kräver egentligen inte så mycket. Idag på jobbet skulle jag sluta tidigare, och jobbade därför in lunchen. Då kommer en av mina kollegor med en macka så att jag ska orka. Åh vad det värmde! Sånt kan man leva på länge!

Jag har spenderat några dagar hemma i byn. Det är alltid skönt att komma hem, men på sommaren är det något alldeles speciellt. Det är vackert så det gör ont med sjön, solen och allt det gröna. Att ständigt påminnas om när jag var liten får mig att le. Ändlösa somrar som tillsammans med lillasyster och kompisar tillbringades på ett område som sträckte sig mellan huset hemma och badet tio minuters cykelväg därifrån. Med mammas tålmodiga picknickpackande och åkande på utflykter. Med pappas outtröttliga badminton- och fotbollsspelande och inlinesåkande. Det är underbart att ha en sån uppväxt att se tillbaka på. Och det är underbart att ha ett sånt ställe att åka till nu.

Nyss hemkommen från åtta timmars telefonintervjuande, där de allra flesta var otrevliga, genomfrusen och blöt. Va fan är det här för land? Samma väder året om!!! På vintern är det tio grader och så långt bort från det vackra vita vykortslandskap som Sverige borde bestå av vintertid. På sommarn är det tio grader och det enda sätt vilket solen lyser på är med sin frånvaro. Är det inte nåt fel när det är lika varmt på julafton som på studenten? Inte blir det bättre av att tänka på att jag om en månad åter är tillbaka i kall vinter. Visserligen i ett av de vackraste länder jag någonsin besökt. Men när man cyklar hem och knappt kan se för regnet, och önskar att man tagit på sig vantar ( I JUNI!!!) för att händerna är så kalla att huden nästan är genomskinlig, är det en väldigt klen tröst.

... tills jag flyger till Nya Zeeland. Jag ser framemot att åka, men känner mig nog inte riktigt redo än. Och som vanligt så går tiden fortare än någonsin när jag mest vill att den ska stanna till en stund.

Efter gårdagens seminarie, som egentligen borde varit en stor lättnad (eftersom vi klarade det och inte fick så mycket rest) innehöll också besvikelser. Att veta att vi varit så nära så nära ett högre betyg tog ner glädjen av att ha klarat av c-uppsatsen på första försöket, på första uppläggningstillfället. Att det också var analysen som vi redan haft så mycket problem med som gjorde att vi inte riktigt kunde komma upp på högsta nivån gjorde det inte roligare.

Tur att det finns vänner som kan få en att se annorlunda på det hela ändå! Via msn och telefon lyckades de första få mig på bättre humör. Kvällen avslutades på bästa sätt med vänner och vin hos Martina, där vi firade att vi var klara med uppsatserna! De andra firade att de nu tar examen, men det gör ju inte riktigt jag än.Men har man klarat en c-uppsats så har man!

Att få alla fotoposer att bli rätt, för alla samtidigt, var dock inte helt lätt...

Det är inte varje dag man får chansen att prata med självaste statsministern! Igår besökte Reinfeldt och Borg universitetet för att prata om EU-valet, och jag var där i egenskap av fotograf och skribent för Lösnummer. Detta gjorde att jag fick stanna kvar på presskonferensen efteråt. Så på min första presskonferens någonsin fick jag  tillsammans med NA, Aftonbladet och TV4 ställa frågor till Reinfeldt! Inte helt fel!

Reportage och foton kan ni se här. Aftonbladet skrev som sagt också om detta, dock med en något annorlunda vinkel än den jag hade...