God Jul
Nu har jag varit hemma nästan en vecka. Och tack vare en otroligt gullig familj, en fantastisk pojkvän och underbara vänner blev det mycket enklare att komma hem än jag någonsin kunnat föreställa mig. Men först några ord om resten av resan.
Det blev lite för äventyrligt på slutet av resan, när vi två dagar innan hemresa blev bestulna på pengar och mitt pass. Så de två sista dagarna i Bangkok bestod därför mest i att sitta i en taxi och göra massa administrativa ärenden för att jag skulle ens skulle få åka hem. I samma veva var jag också sjuk och fick åka till sjukhus och testa mig mot malaria och sånt. Men allt gick bra, det var ingen malaria, bara nån vanlig infektion, och jag fick ett nytt, fult rosa pass. Jag lovordade svenska ambassaden och hur organiserade vi svenskar är, när jag var den enda som under en timme hade alla papper med mig till immigration för att få ett nytt visum. Immigrationsverket låg en timme med taxi utanför stan och jag hade inte varit glad att 6 timmar innan hemresa behöva åka tillbaka och hämta nåt mer papper.
Men bortsett från detta har resan varit jättebra och jag har fått se en del av Thailand. Efter Koh Lanta besökte vi Krabi, Aonang, och Kao Sok National Park med omnejd. Vi har vandrat över 1200 trappsteg till ett tempel, bott i djungeln med vilda apor utanför fönstret, använt myggmedel så strakt att nagellacket försvunnit, fått massage för nästan inga pengar alls, blivit bestulna på en vattenflaska av apor, ridit på elefanter m.m. Det var nog ett bra drag att åka till Thailand efter Nya Zeeland. För även om det oftast varit helt underbart längtade vi också hem efter saker som man normalt inte uppskattar. Som till exempel potatis, till och med kokt. Eller fasta priser. Och bröd. Och bussar med dörrar. Och filmer med undertexter som nån inte bara hittat på.
När jag blev av med passet tänkte jag att jag aldrig ska åka tillbaka till Thailand. Jag var förbannad och trött på att alltid va på min vakt för att försöka att inte bli lurad. Men jag kan inte bortse från att stränderna och palmerna var fantastiska, dykningen så bra man bara kan önska, priserna så billiga att jag gärna haft fler väskor och kulturen och människorna annorlunda och spännande och jag känner redan nu det helst inte ska dröja alltför länge innan jag kommer tillbaka. Men denna gång med mer skinn på näsan. Och passet ständigt runt halsen.
Det blev dock en chock att komma från 35 grader till 15 minus, och snö. Men jag kunde inte låta bli att redan på natten när jag kom till Arlanda ha lite snöbollskrig. Det är vackert så det nästan gör ont och jag kan inte se mig mätt på detta landskap. Julstämning i expressfart skulle fixas, med julpynt, julgransklädnad, pepparkashusbak, julfilmer och pepparkakor. Och det lyckades, även om det känns konstigt att nu lagom till att jag har fått julstämning så är det snart över. Var underbart att komma tillbaka till Örebro igen, och jag är sååååååå glad för alla besök, sms, meddelanden och presenter! Jag har blivit alldeles varm i hjärtat och jag är så otroligt lycklig! Men visst slår det mig ibland att allt nu är över. Jag saknar NZ och vännerna där. Jag saknar hela upplevelsen och det känns väldigt konstigt ibland. Men så är det, det visste jag från början, och det är det värt. Just nu är jag färdig med det hela, och det känns bra. Mycket bra.
Nu är jag hemma.
God Jul på er alla!!
Det blev lite för äventyrligt på slutet av resan, när vi två dagar innan hemresa blev bestulna på pengar och mitt pass. Så de två sista dagarna i Bangkok bestod därför mest i att sitta i en taxi och göra massa administrativa ärenden för att jag skulle ens skulle få åka hem. I samma veva var jag också sjuk och fick åka till sjukhus och testa mig mot malaria och sånt. Men allt gick bra, det var ingen malaria, bara nån vanlig infektion, och jag fick ett nytt, fult rosa pass. Jag lovordade svenska ambassaden och hur organiserade vi svenskar är, när jag var den enda som under en timme hade alla papper med mig till immigration för att få ett nytt visum. Immigrationsverket låg en timme med taxi utanför stan och jag hade inte varit glad att 6 timmar innan hemresa behöva åka tillbaka och hämta nåt mer papper.
Men bortsett från detta har resan varit jättebra och jag har fått se en del av Thailand. Efter Koh Lanta besökte vi Krabi, Aonang, och Kao Sok National Park med omnejd. Vi har vandrat över 1200 trappsteg till ett tempel, bott i djungeln med vilda apor utanför fönstret, använt myggmedel så strakt att nagellacket försvunnit, fått massage för nästan inga pengar alls, blivit bestulna på en vattenflaska av apor, ridit på elefanter m.m. Det var nog ett bra drag att åka till Thailand efter Nya Zeeland. För även om det oftast varit helt underbart längtade vi också hem efter saker som man normalt inte uppskattar. Som till exempel potatis, till och med kokt. Eller fasta priser. Och bröd. Och bussar med dörrar. Och filmer med undertexter som nån inte bara hittat på.
När jag blev av med passet tänkte jag att jag aldrig ska åka tillbaka till Thailand. Jag var förbannad och trött på att alltid va på min vakt för att försöka att inte bli lurad. Men jag kan inte bortse från att stränderna och palmerna var fantastiska, dykningen så bra man bara kan önska, priserna så billiga att jag gärna haft fler väskor och kulturen och människorna annorlunda och spännande och jag känner redan nu det helst inte ska dröja alltför länge innan jag kommer tillbaka. Men denna gång med mer skinn på näsan. Och passet ständigt runt halsen.
Det blev dock en chock att komma från 35 grader till 15 minus, och snö. Men jag kunde inte låta bli att redan på natten när jag kom till Arlanda ha lite snöbollskrig. Det är vackert så det nästan gör ont och jag kan inte se mig mätt på detta landskap. Julstämning i expressfart skulle fixas, med julpynt, julgransklädnad, pepparkashusbak, julfilmer och pepparkakor. Och det lyckades, även om det känns konstigt att nu lagom till att jag har fått julstämning så är det snart över. Var underbart att komma tillbaka till Örebro igen, och jag är sååååååå glad för alla besök, sms, meddelanden och presenter! Jag har blivit alldeles varm i hjärtat och jag är så otroligt lycklig! Men visst slår det mig ibland att allt nu är över. Jag saknar NZ och vännerna där. Jag saknar hela upplevelsen och det känns väldigt konstigt ibland. Men så är det, det visste jag från början, och det är det värt. Just nu är jag färdig med det hela, och det känns bra. Mycket bra.
Nu är jag hemma.
God Jul på er alla!!
Kommentarer
Trackback
