Veronica

Idag var jag och Anders och handlade mat. Eftersom min blomma i badrummet mest ser ut som en brun lövhög kom jag på att jag skulle gå in i affären bredvid och köpa en ny. Lite förvånad blev jag när Anders utan protester följer med in. Jag menar, det är ju knappt att jag vill gå in, men det är ju trevligt att få sällskap i alla fall. Men bara efter någon minut när jag ska välja vilken blomma jag ska ha, och då menar jag bara någon enstaka minut eftersom vi stod cirka fem meter innanför entrédörren, utbrister Anders:

 "Men kan du ta nån jävla blomma nån gång nu då"

Jaha. Förvåningen över hur enkelt det var att övertala honom att följa med in, ersattes med att jag blev full i skratt. Anders; den blomhatande stereotypa mannen personifierad.

När studierna är så flexibla, med få föreläsningar och mycket egen tid, skulle man kunna tro att söndagsångest är utrotad. Det är den nog också, men har nu kommit till uttryck genom att i stället ge ångest för att det ÄR söndag. För av någon anledning skjuter jag alltid upp allt till sista dagen. Därför har fredag och lördag spenderats på bästa tänkbara sätt, med ledighet, vänner och fest, medan söndagen endast innehållit plugg och artikelskrivande. Det roligaste jag gjort är att träna. Nästa vecka ska jag inte göra om samma misstag igen.

Jo säkert...

En japansk vän till mig kommer till Paris snart. Jag har inte träffat henne på två år, och vill förstås åka dit. Men eftersom jag skulle ha tid att träffa henne i cirka två dagar, och flygbiljetterna är dyra så går det inte. Vad gör man när varken tiden eller ekonomin räcker till? Var är de goda feerna när man behöver dem?

Idag blev Obama president. Även om jag inte såg talet live (men mycket av det som hände innan) var det intressant att få se ett historiskt ögonblick som kommer att påverka hela världen mycket. Ett enat USA, en enad värld, där alla är lika mycket värda, var några av Obamas ord. Alla har lika värde. Detta borde vara självklart men är det tyvärr inte alltid. Obama får ta över i en svår tid, med finanskris och krig. Samtidigt är det inte bara dessa omedelbara, uppenbara problemen som måste åtgärdas. Att kämpa för hopp, rättvisa och tolerans behövs alltid. Och jag hoppas att han gör det. Och jag hoppas att alla andra människor, liten som stor, också gör det.

Idag hade vi det första Lösnummermötet för året. Som vanligt ser jag verkligen framemot arbetet med tidningen! De närmaste två veckorna händer något extra roligt, då Lösnummer samarbetar med P3. Jag är med i den grupp som kommer att kommentera deras nyheter, vilket är jätteroligt! Kolla in, och kommentera ni också!

P3 Nyheter

Här kommer några bilder från det gångna året! Mycket saknas ju förstås, delvis på grund av att kameran inte alltid fanns tillgänglig! :)