Veronica

Idag var jag och Anders och handlade mat. Eftersom min blomma i badrummet mest ser ut som en brun lövhög kom jag på att jag skulle gå in i affären bredvid och köpa en ny. Lite förvånad blev jag när Anders utan protester följer med in. Jag menar, det är ju knappt att jag vill gå in, men det är ju trevligt att få sällskap i alla fall. Men bara efter någon minut när jag ska välja vilken blomma jag ska ha, och då menar jag bara någon enstaka minut eftersom vi stod cirka fem meter innanför entrédörren, utbrister Anders:

 "Men kan du ta nån jävla blomma nån gång nu då"

Jaha. Förvåningen över hur enkelt det var att övertala honom att följa med in, ersattes med att jag blev full i skratt. Anders; den blomhatande stereotypa mannen personifierad.