The beauty of a diving license
Här sitter jag hos Anna (min mexikanska klasskompis) och ska plugga statskuskap, historia och kommunikation inför vår sista, svåraste sluttenta på torsdag. Men vad gör jag? Jo bloggar. Som vanligt, allt för att skjuta upp plugget så länge som möjligt. Är alla studenter såna?
Igår tog Julia och jag i alla fall ledig och åkte iväg på en alldeles egen dyktur! Vi lånade Rudlofs bil, hyrde dykutrusning och åkte till Goat Island, ett marinreservat en timme norr om Auckland. Detta ställe är extra bra för nybörjare då dykningen sker på ungefär 6 meters djup. Dagen bjöd på underbar sommarvärme och att göra iordning dykutrusningen i våtdräkt som vi alltid gjort innan var omöjligt. Den fick vänta så länge som möjligt och jag blev solbränd under de korta minuter jag var ute i solen i bikini! Underbart! Det var verkligen speciellt och jättekul att va ute där på egen hand, utan instruktörer, och klara av och kunna detta! När vi väl hade kommit i vattnet som inte alls höll samma värme som på land var vi glada över de tjocka våtdräkterna men det krånglade lite när vi inte hade tillräckligt med vikter. Upp på land och hämta mer men med alla vikter vi fått med oss var det ändå på gränsen till för lite. Men dykningen var i alla fall fantastisk! Mest hela upplevelsen att få dyka själva, men också allt vi fick se! Stora fiskar som följde med oss och kom så nära att vi nästan kunde ta på dem, skogar av sjöväxter, sjöborrar, stingrockor och enorma kräftor.
Väl tillbaka på dykklubben i Auckland kom jag på att jag ville besöka butiken som låg bredvid. En julbutik! Så i solglasögon, t-shirt och flip flops gick vi in i affären med julmusik och typ 10 klädda julgranar! Konstrasten var väldigt konstig, men jag var ändå som ett barn på julafton! Jag köpte en prydnad att hänga i julgranen så jag alltid kan tänka på Nya zeeland när jag hänger upp den! Julpynt har det funnits här sen redan i slutet av september, vilket är extremt, till och med värre än IKEA hemma. Men det här var nåt alldeles extra! Med mina pepparkakor som jag fick av gulligaste Anders när han var här, och min fina julprydnad bredvid sängen, har jag nästan börjat få lite julstämning. Fast bara nästan.
Igår tog Julia och jag i alla fall ledig och åkte iväg på en alldeles egen dyktur! Vi lånade Rudlofs bil, hyrde dykutrusning och åkte till Goat Island, ett marinreservat en timme norr om Auckland. Detta ställe är extra bra för nybörjare då dykningen sker på ungefär 6 meters djup. Dagen bjöd på underbar sommarvärme och att göra iordning dykutrusningen i våtdräkt som vi alltid gjort innan var omöjligt. Den fick vänta så länge som möjligt och jag blev solbränd under de korta minuter jag var ute i solen i bikini! Underbart! Det var verkligen speciellt och jättekul att va ute där på egen hand, utan instruktörer, och klara av och kunna detta! När vi väl hade kommit i vattnet som inte alls höll samma värme som på land var vi glada över de tjocka våtdräkterna men det krånglade lite när vi inte hade tillräckligt med vikter. Upp på land och hämta mer men med alla vikter vi fått med oss var det ändå på gränsen till för lite. Men dykningen var i alla fall fantastisk! Mest hela upplevelsen att få dyka själva, men också allt vi fick se! Stora fiskar som följde med oss och kom så nära att vi nästan kunde ta på dem, skogar av sjöväxter, sjöborrar, stingrockor och enorma kräftor.
Väl tillbaka på dykklubben i Auckland kom jag på att jag ville besöka butiken som låg bredvid. En julbutik! Så i solglasögon, t-shirt och flip flops gick vi in i affären med julmusik och typ 10 klädda julgranar! Konstrasten var väldigt konstig, men jag var ändå som ett barn på julafton! Jag köpte en prydnad att hänga i julgranen så jag alltid kan tänka på Nya zeeland när jag hänger upp den! Julpynt har det funnits här sen redan i slutet av september, vilket är extremt, till och med värre än IKEA hemma. Men det här var nåt alldeles extra! Med mina pepparkakor som jag fick av gulligaste Anders när han var här, och min fina julprydnad bredvid sängen, har jag nästan börjat få lite julstämning. Fast bara nästan.
Kommentarer
Trackback
