Tillbaka i Auckland
Nu är jag hemma igen från min semester i Australien. Lite konstigt att bara kunna åka till Australien på nån veckas semester bara sådär. Men åhhh va jag älskar det landet! Detta trots alla farliga djur som vi fått lära oss alla är helt ofarliga så länge de inte dödar en. Att man kan få spendera lite tid på sjukhus eller så spelar ingen roll. Jaha. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men jag ska försöka att inte skriva en hel uppsats. Inte en c-uppsats i alla fall. Bilder kommer en annan dag.
Förra lördagen bar det då iväg. Men det var inte helt självklart. Hade inte sett att check in stängde två timmar innan avgång, inte öppnade, som normalt. Efter en hemsk bilresa dit, stressade som sjutton, kom vi dit 20 min försent, sprang före alla i kön, och hade inga problem alls att checka in. Lite hjärtklappning kan det ju va värt för att slippa hela kön. Istället för att vinka av hela semestern, fick tack och lov Rudolf och Julia vinka av mig och Melanie.
Det var helt underbart att kliva av planet i Cairns och mottas av värme, trots att det var sen kväll! Hela veckan har bestått av 30 gradig värme och 26 gradigt vatten. På 15 meters djup. Jag vet, för dykningen blev av! :D
De första dagarna spenderades på stränder i närheten av Cairns och på Fitzroy Island. Startade med att bli bränd av nåt när jag snorklade. Inte jätteroligt i Australien. Men det slutade göra ont rätt snabbt och de röda prickarna försvann. Istället blev det mer snorkling i turkost vatten vid en vid strand!
Sen blev det då två dagar i en båt ute vid Stora Barriärrevet. En dröm om att få dyka där har gått i uppfyllelse. Och en sak går att konstatera efter detta: det var värt varenda sekund i det kalla vattnet i poolen och sjön!
Var jättekonstigt och samtidigt jätteroligt att få klassas som certifierad dykare och ta hand om utrustning och sånt själv. Fick välja om vi ville ha guidning eller genomföra dyken helt på egen hand. Men för att kunna få ut det mesta av alla dykställen följde vi med de andra som kände till platserna. Det kan också bero lite på att vi är fullkomligt odugliga med kompasserna och inte ville simma vilse...
Hade en del problem med att tryckutjämna öronen, så mycket att jag svor över att jag kunnat dyka i den förbannade sjön men skulle bli tvungen att ställa in i Stora Barriärrevet. Men tillslut gick det bra och jag fick uppleva en helt annan värld med färgglada koraller och fiskar, stingrockor, barracudor, papegojfiskar, clownfiskar, sköldpaddor och hajar. Ett nattdyk blev det också, och det var länge sen jag var så rädd. Alltså inte rädd för att det skulle va otäckt, utan rädd för mitt liv, för att bli uppäten av en haj. För med ficklampor drar vi till oss hajar. Men vi såg inga, vilket jag inte var helt ledsen för, även om dom inte är farliga. Och så fort man kom ner i vattnet glömde man att va rädd, så nu vill jag göra fler nattdyk! Den enda jobbiga med att jag älskade dykningen var att jag nu har en mycket dyr hobby. Speciellt om man vill dyka på andra ställen än i Sverige...
Höjdpunkten på hela resan var dock inget som skedde med dykutrusning. Vi såg delfiner från båten! Tre gånger! Jättenära, surfandes i fören! Och hoppandes i vågorna bakom! Lycka!
Efter detta äventyr blev det ett annat i regnskogen istället. Bytte hajar, maneter och stingrockor mot ormar, spindlar och krokodiler. Men det var otroligt fint! Regnskogen slutade precis vid långa stränder med palmer och kokosnötter! Mycket badande blev det, blandat med swimmingholes, nattvandringar i regnskogen och vin i hostelbaren.
Att lämna Australien är aldrig enkelt. Trivs verkligen där. Dialekten, stämningen, folket, maten, naturen, allt! Trodde när jag kom till Nya Zeeland att jag är klar med resandet, att jag skulle va nöjd med att stanna på ett ställe nu. Men jag vet inte om jag någonsin kommer bli klar med att resa. Vägen hem var lika tråkigt som jag föreställt mig med krånglig flygning. När alla kontroller i Auckland tog mer än en timme var jag inte glad. Men när jag kom ut i ankomsthallen stod Julia, Rudolf och Wateru och väntade på mig, med en stor skylt "Welcome home!". Jag glömde allt jobbigt direkt och blev jätteglad! Auckland och vännerna här är faktiskt också lite hemma, bara ett annat hemma.
Förra lördagen bar det då iväg. Men det var inte helt självklart. Hade inte sett att check in stängde två timmar innan avgång, inte öppnade, som normalt. Efter en hemsk bilresa dit, stressade som sjutton, kom vi dit 20 min försent, sprang före alla i kön, och hade inga problem alls att checka in. Lite hjärtklappning kan det ju va värt för att slippa hela kön. Istället för att vinka av hela semestern, fick tack och lov Rudolf och Julia vinka av mig och Melanie.
Det var helt underbart att kliva av planet i Cairns och mottas av värme, trots att det var sen kväll! Hela veckan har bestått av 30 gradig värme och 26 gradigt vatten. På 15 meters djup. Jag vet, för dykningen blev av! :D
De första dagarna spenderades på stränder i närheten av Cairns och på Fitzroy Island. Startade med att bli bränd av nåt när jag snorklade. Inte jätteroligt i Australien. Men det slutade göra ont rätt snabbt och de röda prickarna försvann. Istället blev det mer snorkling i turkost vatten vid en vid strand!
Sen blev det då två dagar i en båt ute vid Stora Barriärrevet. En dröm om att få dyka där har gått i uppfyllelse. Och en sak går att konstatera efter detta: det var värt varenda sekund i det kalla vattnet i poolen och sjön!
Var jättekonstigt och samtidigt jätteroligt att få klassas som certifierad dykare och ta hand om utrustning och sånt själv. Fick välja om vi ville ha guidning eller genomföra dyken helt på egen hand. Men för att kunna få ut det mesta av alla dykställen följde vi med de andra som kände till platserna. Det kan också bero lite på att vi är fullkomligt odugliga med kompasserna och inte ville simma vilse...
Hade en del problem med att tryckutjämna öronen, så mycket att jag svor över att jag kunnat dyka i den förbannade sjön men skulle bli tvungen att ställa in i Stora Barriärrevet. Men tillslut gick det bra och jag fick uppleva en helt annan värld med färgglada koraller och fiskar, stingrockor, barracudor, papegojfiskar, clownfiskar, sköldpaddor och hajar. Ett nattdyk blev det också, och det var länge sen jag var så rädd. Alltså inte rädd för att det skulle va otäckt, utan rädd för mitt liv, för att bli uppäten av en haj. För med ficklampor drar vi till oss hajar. Men vi såg inga, vilket jag inte var helt ledsen för, även om dom inte är farliga. Och så fort man kom ner i vattnet glömde man att va rädd, så nu vill jag göra fler nattdyk! Den enda jobbiga med att jag älskade dykningen var att jag nu har en mycket dyr hobby. Speciellt om man vill dyka på andra ställen än i Sverige...
Höjdpunkten på hela resan var dock inget som skedde med dykutrusning. Vi såg delfiner från båten! Tre gånger! Jättenära, surfandes i fören! Och hoppandes i vågorna bakom! Lycka!
Efter detta äventyr blev det ett annat i regnskogen istället. Bytte hajar, maneter och stingrockor mot ormar, spindlar och krokodiler. Men det var otroligt fint! Regnskogen slutade precis vid långa stränder med palmer och kokosnötter! Mycket badande blev det, blandat med swimmingholes, nattvandringar i regnskogen och vin i hostelbaren.
Att lämna Australien är aldrig enkelt. Trivs verkligen där. Dialekten, stämningen, folket, maten, naturen, allt! Trodde när jag kom till Nya Zeeland att jag är klar med resandet, att jag skulle va nöjd med att stanna på ett ställe nu. Men jag vet inte om jag någonsin kommer bli klar med att resa. Vägen hem var lika tråkigt som jag föreställt mig med krånglig flygning. När alla kontroller i Auckland tog mer än en timme var jag inte glad. Men när jag kom ut i ankomsthallen stod Julia, Rudolf och Wateru och väntade på mig, med en stor skylt "Welcome home!". Jag glömde allt jobbigt direkt och blev jätteglad! Auckland och vännerna här är faktiskt också lite hemma, bara ett annat hemma.
Kommentarer
Postat av: Gunilla
Klar med att resa blir man väl aldrig?! Trodde du visste det redan... Vi ska ju fortfarande åka till Kanada ju, remember?? ;)
Trackback
