Veronica

Det är helt otroligt vad fort tiden kan gå. Och när man vill att den ska gå sakta går den förstås ännu snabbare. När jag kom hit i juli kändes det som jag hade hur mycket tid som helst. Nu är det två veckor kvar av föreläsningar på universitetet. Bara två veckor! Sen nån veckas plugg inför sluttentorna också, men alla har inte ens såna så folk kommer börja åka härifrån. Jag har fortfarande massor kvar jag vill göra, mycket nytt men också sånt jag vill göra igen. Jag vet inte hur jag ska hinna med allt.

Jag antar att allt har sin tid, för jag ser också framemot att komma hem. Jag längtar inte hem direkt, men jag är glad att jag kommer tillbaka till livet i Örebro som jag tycker så mycket om. Men det är ju antagligen bara en termin kvar där också och om den går lika fort som denna... Jag försöker verkligen inte att tänka på det. Försöker att bara vara och bara njuta. Oftast går det bra. Det är ju trots allt hela två månader kvar på min resa.