Veronica

Äntligen har jag det! Det efterlängtade PADI Open Water Diver certificate! Många år har jag funderat över om jag ska ta det, eller ja, snarare velat ha det men inte riktigt haft nån anledning att ta det. Men jag hade bestämt att i Nya Zeeland ska det göras, och nu är det gjort!! Jag har dykcert!!! :D

Denna vecka har nästan bara bestått av plugg och dykning. Jag, Julia, Rudolf, Melanie, Katherine och Sophie (från Julias uni) började kursen i tisdags, efter mycket planerande för att få ihop tider som passade alla och pluggande med böcker och dvd-filmer. Teori första kvällen, sen första dyket i poolen i onsdags. Kallt, massor med information att ta in och många timmar i vattnet gjorde att vi var helt slut när vi kom hem. Torsdag var det teori igen, men pga dyket dagen innan var det efterlängtat, trots att vi också hade våra slutprov! Som vi klarade med god marginal!

Sophie beslutade sig dock för att inte genomföra kursen för att hon inte gillade det, men jag tror att alla kan hålla med om att ingen av oss var särsklit bekväma första gången under vattnet. Fredagen blev mycket bättre! Fortfarande kallt i poolen, och vi var tvugna att göra ett simtest utan våtdräkt. Det gick fort så vi slapp va i länge kan jag säga!

Sen var det då bara våra open water dyk kvar. I en sjö. Som var ännu kallare än poolen. Nu skulle vi visa allt vi lärt oss. Låtsas att luften tagit slut och dela tub med vår dykkompis, tömma ett vattenfyllt cyklop under vatten, navigera med kompass, fylla västen med luft så exakt att vi "svävade" i vattnet, ta av viktbälte och tuber och sätta på oss det igen i vattnet, tappa munstycket och hitta det och tömma det på vatten igen m.m. Trots dålig sikt och att det inte fanns så mycket att se där under var det ganska roligt. Enda jobbiga var att det var så kallt. Mätarna visade 15 grader på botten, men jag är mycket skeptiskt till om detta stämde... Alla mätare borde kunna visa fel samtidigt, eller?

När cyklopet var tömt en sista gång och vi insåg att sista uppgiften var avklarad blev det en liten spontan dans. Någonstans på botten i en sjö utanför Auckland stod fem utbytesstudenter på knä och firade att dykcertet nu var klart! Jag är så nöjd och så glad att det gick att genomföra, för det var inte självklart när jag varit förkyld så länge och med en täppt näsa går det inte att dyka. Men det gick, och även om jag får fira med att plugga hela natten, så dansar jag fortfarande den där lilla dansen inombords.