Snart Örebro-besök
Nu är det inte många föreläsningar kvar, bara fyra tror jag. Men det är ändå mycket att plugga. Sista presentationen i News Writing på tisdag, en stor research report för internationell kommunikation ska in på torsdag, därefter multimediatest, hela fotoprojektet och slutprov i internationell kommunikation... Blir trött bara av att skriva ner allt! Men det är ändå skönt att det fortfarande behöver pluggas, för då är ju i alla fall terminen slut riktigt än!
Igår hade jag Sverige-middag och bjöd på Jansson, köttbullar och äppelpaj. Jag förvånade mig själv med att lyckas riktigt bra med det hela! Hade det smakat kontigt hade jag ändå tänkt köra på att det skulle smaka så, för ingen här vet ju skillnaden :) . Snäll som jag är offrade jag också några av mina Dumle-kolor som sötaste Gunilla skickade till mig i ett stort paket med massa svensk choklad. Det var uppskattat!
I eftermiddag anländer första sällskapet från Örebro, och nummer två kommer imorgon. Så i helgen blir det både vänner hemifrån och nya vänner här, då vi åker till Bay of Islands tillsammans allihopa. Nu ska jag väl försöka plugga lite till så jag slipper göra så mycket när de är här. Jag hoppas verkligen att vädret, som faktiskt skärpt till sig och gett tillfälle till strandaktiviteter och flip flops, håller i sig så jag kan visa Auckland och Nya Zeeland från sin bästa sida!
Igår hade jag Sverige-middag och bjöd på Jansson, köttbullar och äppelpaj. Jag förvånade mig själv med att lyckas riktigt bra med det hela! Hade det smakat kontigt hade jag ändå tänkt köra på att det skulle smaka så, för ingen här vet ju skillnaden :) . Snäll som jag är offrade jag också några av mina Dumle-kolor som sötaste Gunilla skickade till mig i ett stort paket med massa svensk choklad. Det var uppskattat!
I eftermiddag anländer första sällskapet från Örebro, och nummer två kommer imorgon. Så i helgen blir det både vänner hemifrån och nya vänner här, då vi åker till Bay of Islands tillsammans allihopa. Nu ska jag väl försöka plugga lite till så jag slipper göra så mycket när de är här. Jag hoppas verkligen att vädret, som faktiskt skärpt till sig och gett tillfälle till strandaktiviteter och flip flops, håller i sig så jag kan visa Auckland och Nya Zeeland från sin bästa sida!
Tid
Det är helt otroligt vad fort tiden kan gå. Och när man vill att den ska gå sakta går den förstås ännu snabbare. När jag kom hit i juli kändes det som jag hade hur mycket tid som helst. Nu är det två veckor kvar av föreläsningar på universitetet. Bara två veckor! Sen nån veckas plugg inför sluttentorna också, men alla har inte ens såna så folk kommer börja åka härifrån. Jag har fortfarande massor kvar jag vill göra, mycket nytt men också sånt jag vill göra igen. Jag vet inte hur jag ska hinna med allt.
Jag antar att allt har sin tid, för jag ser också framemot att komma hem. Jag längtar inte hem direkt, men jag är glad att jag kommer tillbaka till livet i Örebro som jag tycker så mycket om. Men det är ju antagligen bara en termin kvar där också och om den går lika fort som denna... Jag försöker verkligen inte att tänka på det. Försöker att bara vara och bara njuta. Oftast går det bra. Det är ju trots allt hela två månader kvar på min resa.
Jag antar att allt har sin tid, för jag ser också framemot att komma hem. Jag längtar inte hem direkt, men jag är glad att jag kommer tillbaka till livet i Örebro som jag tycker så mycket om. Men det är ju antagligen bara en termin kvar där också och om den går lika fort som denna... Jag försöker verkligen inte att tänka på det. Försöker att bara vara och bara njuta. Oftast går det bra. Det är ju trots allt hela två månader kvar på min resa.
Waiheke Island i bilder
Det var länge sen jag la upp några bilder, så tänkte att jag äntligen skulle göra det. Börjar med de utlovade bilderna från Waiheke Island. Visserligen från september, men fina ändå! En dag med regn, en med strålande sol och sommarvärme som till och med krävde solkräm! Åker gärna tillbaka dit en gång till!
Vinprovning, glass och kajak, som ni ser inte på samma dag...
Tyvärr den enda delfin vi såg..
Vinprovning, glass och kajak, som ni ser inte på samma dag...
Tyvärr den enda delfin vi såg..
Publicerad i NZ!
Bloggmotivationen var inte varit den bästa på sistone. Och jag har inte haft tid. Två veckors lov, och nästan mer upptagen en annars. Men är väl så det ska vara!
Idag har jag för första gången blivit publicerad utanför Sveriges gränser! Jag har recenserat The Ugly Truth i vår studenttidning här. Inte speciellt stort, men det är roligt i alla fall för det är inte så lätt att bli publicerad där. Man får liksom frilansa och skicka in grejer och se om de tar in det eller inte. Så klart jag är glad att det enda jag skickade in blev publicerat! Läs här om ni vill!
Idag har jag för första gången blivit publicerad utanför Sveriges gränser! Jag har recenserat The Ugly Truth i vår studenttidning här. Inte speciellt stort, men det är roligt i alla fall för det är inte så lätt att bli publicerad där. Man får liksom frilansa och skicka in grejer och se om de tar in det eller inte. Så klart jag är glad att det enda jag skickade in blev publicerat! Läs här om ni vill!
Tillbaka i Auckland
Nu är jag hemma igen från min semester i Australien. Lite konstigt att bara kunna åka till Australien på nån veckas semester bara sådär. Men åhhh va jag älskar det landet! Detta trots alla farliga djur som vi fått lära oss alla är helt ofarliga så länge de inte dödar en. Att man kan få spendera lite tid på sjukhus eller så spelar ingen roll. Jaha. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men jag ska försöka att inte skriva en hel uppsats. Inte en c-uppsats i alla fall. Bilder kommer en annan dag.
Förra lördagen bar det då iväg. Men det var inte helt självklart. Hade inte sett att check in stängde två timmar innan avgång, inte öppnade, som normalt. Efter en hemsk bilresa dit, stressade som sjutton, kom vi dit 20 min försent, sprang före alla i kön, och hade inga problem alls att checka in. Lite hjärtklappning kan det ju va värt för att slippa hela kön. Istället för att vinka av hela semestern, fick tack och lov Rudolf och Julia vinka av mig och Melanie.
Det var helt underbart att kliva av planet i Cairns och mottas av värme, trots att det var sen kväll! Hela veckan har bestått av 30 gradig värme och 26 gradigt vatten. På 15 meters djup. Jag vet, för dykningen blev av! :D
De första dagarna spenderades på stränder i närheten av Cairns och på Fitzroy Island. Startade med att bli bränd av nåt när jag snorklade. Inte jätteroligt i Australien. Men det slutade göra ont rätt snabbt och de röda prickarna försvann. Istället blev det mer snorkling i turkost vatten vid en vid strand!
Sen blev det då två dagar i en båt ute vid Stora Barriärrevet. En dröm om att få dyka där har gått i uppfyllelse. Och en sak går att konstatera efter detta: det var värt varenda sekund i det kalla vattnet i poolen och sjön!
Var jättekonstigt och samtidigt jätteroligt att få klassas som certifierad dykare och ta hand om utrustning och sånt själv. Fick välja om vi ville ha guidning eller genomföra dyken helt på egen hand. Men för att kunna få ut det mesta av alla dykställen följde vi med de andra som kände till platserna. Det kan också bero lite på att vi är fullkomligt odugliga med kompasserna och inte ville simma vilse...
Hade en del problem med att tryckutjämna öronen, så mycket att jag svor över att jag kunnat dyka i den förbannade sjön men skulle bli tvungen att ställa in i Stora Barriärrevet. Men tillslut gick det bra och jag fick uppleva en helt annan värld med färgglada koraller och fiskar, stingrockor, barracudor, papegojfiskar, clownfiskar, sköldpaddor och hajar. Ett nattdyk blev det också, och det var länge sen jag var så rädd. Alltså inte rädd för att det skulle va otäckt, utan rädd för mitt liv, för att bli uppäten av en haj. För med ficklampor drar vi till oss hajar. Men vi såg inga, vilket jag inte var helt ledsen för, även om dom inte är farliga. Och så fort man kom ner i vattnet glömde man att va rädd, så nu vill jag göra fler nattdyk! Den enda jobbiga med att jag älskade dykningen var att jag nu har en mycket dyr hobby. Speciellt om man vill dyka på andra ställen än i Sverige...
Höjdpunkten på hela resan var dock inget som skedde med dykutrusning. Vi såg delfiner från båten! Tre gånger! Jättenära, surfandes i fören! Och hoppandes i vågorna bakom! Lycka!
Efter detta äventyr blev det ett annat i regnskogen istället. Bytte hajar, maneter och stingrockor mot ormar, spindlar och krokodiler. Men det var otroligt fint! Regnskogen slutade precis vid långa stränder med palmer och kokosnötter! Mycket badande blev det, blandat med swimmingholes, nattvandringar i regnskogen och vin i hostelbaren.
Att lämna Australien är aldrig enkelt. Trivs verkligen där. Dialekten, stämningen, folket, maten, naturen, allt! Trodde när jag kom till Nya Zeeland att jag är klar med resandet, att jag skulle va nöjd med att stanna på ett ställe nu. Men jag vet inte om jag någonsin kommer bli klar med att resa. Vägen hem var lika tråkigt som jag föreställt mig med krånglig flygning. När alla kontroller i Auckland tog mer än en timme var jag inte glad. Men när jag kom ut i ankomsthallen stod Julia, Rudolf och Wateru och väntade på mig, med en stor skylt "Welcome home!". Jag glömde allt jobbigt direkt och blev jätteglad! Auckland och vännerna här är faktiskt också lite hemma, bara ett annat hemma.
Förra lördagen bar det då iväg. Men det var inte helt självklart. Hade inte sett att check in stängde två timmar innan avgång, inte öppnade, som normalt. Efter en hemsk bilresa dit, stressade som sjutton, kom vi dit 20 min försent, sprang före alla i kön, och hade inga problem alls att checka in. Lite hjärtklappning kan det ju va värt för att slippa hela kön. Istället för att vinka av hela semestern, fick tack och lov Rudolf och Julia vinka av mig och Melanie.
Det var helt underbart att kliva av planet i Cairns och mottas av värme, trots att det var sen kväll! Hela veckan har bestått av 30 gradig värme och 26 gradigt vatten. På 15 meters djup. Jag vet, för dykningen blev av! :D
De första dagarna spenderades på stränder i närheten av Cairns och på Fitzroy Island. Startade med att bli bränd av nåt när jag snorklade. Inte jätteroligt i Australien. Men det slutade göra ont rätt snabbt och de röda prickarna försvann. Istället blev det mer snorkling i turkost vatten vid en vid strand!
Sen blev det då två dagar i en båt ute vid Stora Barriärrevet. En dröm om att få dyka där har gått i uppfyllelse. Och en sak går att konstatera efter detta: det var värt varenda sekund i det kalla vattnet i poolen och sjön!
Var jättekonstigt och samtidigt jätteroligt att få klassas som certifierad dykare och ta hand om utrustning och sånt själv. Fick välja om vi ville ha guidning eller genomföra dyken helt på egen hand. Men för att kunna få ut det mesta av alla dykställen följde vi med de andra som kände till platserna. Det kan också bero lite på att vi är fullkomligt odugliga med kompasserna och inte ville simma vilse...
Hade en del problem med att tryckutjämna öronen, så mycket att jag svor över att jag kunnat dyka i den förbannade sjön men skulle bli tvungen att ställa in i Stora Barriärrevet. Men tillslut gick det bra och jag fick uppleva en helt annan värld med färgglada koraller och fiskar, stingrockor, barracudor, papegojfiskar, clownfiskar, sköldpaddor och hajar. Ett nattdyk blev det också, och det var länge sen jag var så rädd. Alltså inte rädd för att det skulle va otäckt, utan rädd för mitt liv, för att bli uppäten av en haj. För med ficklampor drar vi till oss hajar. Men vi såg inga, vilket jag inte var helt ledsen för, även om dom inte är farliga. Och så fort man kom ner i vattnet glömde man att va rädd, så nu vill jag göra fler nattdyk! Den enda jobbiga med att jag älskade dykningen var att jag nu har en mycket dyr hobby. Speciellt om man vill dyka på andra ställen än i Sverige...
Höjdpunkten på hela resan var dock inget som skedde med dykutrusning. Vi såg delfiner från båten! Tre gånger! Jättenära, surfandes i fören! Och hoppandes i vågorna bakom! Lycka!
Efter detta äventyr blev det ett annat i regnskogen istället. Bytte hajar, maneter och stingrockor mot ormar, spindlar och krokodiler. Men det var otroligt fint! Regnskogen slutade precis vid långa stränder med palmer och kokosnötter! Mycket badande blev det, blandat med swimmingholes, nattvandringar i regnskogen och vin i hostelbaren.
Att lämna Australien är aldrig enkelt. Trivs verkligen där. Dialekten, stämningen, folket, maten, naturen, allt! Trodde när jag kom till Nya Zeeland att jag är klar med resandet, att jag skulle va nöjd med att stanna på ett ställe nu. Men jag vet inte om jag någonsin kommer bli klar med att resa. Vägen hem var lika tråkigt som jag föreställt mig med krånglig flygning. När alla kontroller i Auckland tog mer än en timme var jag inte glad. Men när jag kom ut i ankomsthallen stod Julia, Rudolf och Wateru och väntade på mig, med en stor skylt "Welcome home!". Jag glömde allt jobbigt direkt och blev jätteglad! Auckland och vännerna här är faktiskt också lite hemma, bara ett annat hemma.
